Topp 10: De bästa militära transportflygplanen under andra världskriget

Två Ju 90 modifierades på produktionslinjen till prototypen Ju 290 med större vingar och kraftfullare motorer, vilket gjorde det möjligt att transportera tyngre laster. Mest imponerande var dock att den bakre delen av flygkroppen modifierades för att inkludera en hydrauliskt driven lastramp – kallad Trapoklappe – för lastning av fordon och gods.

10: Junkers Ju 90

Idag är bakre lastramper, som gör det möjligt att köra fordon rakt in i flygplanet, i princip universella, men detta var en radikal utveckling på 1940-talet, inte minst på ett flygplan med sporrhjulställ. Trapoklappe var dock, när den fälldes ner, tillräckligt kraftfull för att lyfta flygkroppen till horisontellt läge.

Ju 290 togs i bruk 1942 och användes för att förse den omringade tyska armén i Stalingrad med material och förnödenheter, men dess utmärkta räckvidd gjorde att den utvecklades till ett marint patrullflygplan, och de flesta produktionsflygplan användes i denna roll. Ett enda exemplar byggdes om till ett lyxigt personligt transportflygplan för Adolf Hitler och levererades i februari 1945, men han flög aldrig i det och det förstördes i ett allierat bombangrepp på Münchens flygplats några veckor senare.

9: Avro York

Avro Lancaster var ett formidabelt fyrmotorigt bombflygplan, och dess konstruktör, Roy Chadwick, insåg att dess enorma räckvidd och lastkapacitet gjorde det lämpligt som grund för ett nytt transportflygplan. Han tog vingen, motorerna, stjärtpartiet och landstället och lade till en ny fyrkantig flygkropp med dubbelt så stor innervolym.

Avro York flög första gången den 5 juli 1942. Liksom Lancaster drevs det av fyra V12 Rolls-Royce Merlin-motorer. Det hade en totalvikt på 30 909 kg och en hyfsad maximal hastighet på 480 km/h. Lancaster dominerade dock Avros verksamhet, och endast tre York tillverkades 1943.

9: Avro York

Den tredje prototypen, som fick namnet ”Ascalon”, var utrustad med distinkta fyrkantiga fönster istället för runda och användes som personligt transportmedel för den brittiske premiärministern Winston Churchill, med en relativt lyxig inredning. Den transporterade också kung Georg VI på hans resa i Medelhavet och Nordafrika 1943.

York transporterade högt uppsatta officerare och ministrar till konferenser av stor betydelse, bland annat i Kairo, Teheran, Moskva och Jalta.

8: Savoia-Marchetti SM.82 Kanguru

SM.82 var det bästa transportflygplanet som tillverkades i stora antal av axelmakterna. Det var så användbart att det efter 1943 tjänstgjorde både för de allierade och Tyskland samtidigt, och Kanguru förblev i tjänst hos det italienska flygvapnet fram till början av 1960-talet. SM.82 var troligen det mest användbara flygplan som tillverkades av den italienska industrin under konflikten.

SM.82 flög första gången 1939 och var en vidareutveckling av det tidigare passagerarflygplanet SM.75 Marsupiale, som i sig var ett mycket kapabelt tremotorigt transportflygplan som användes flitigt under kriget, bland annat för flera extremt långa flygningar, såsom en nonstopflygning på 6000 km från det tyskockuperade Ukraina till det japanskockuperade Mongoliet.

8: Savoia-Marchetti SM.82 Kanguru

Samma år som sin jungfruflygning gjorde prototypen SM.82 en anmärkningsvärd nonstopflygning på 10 000 km som tog 56 timmar och 30 minuter. SM.82 användes flitigt under hela 1940 och 1941 och försåg de italienska styrkorna i Öst- och Nordafrika med förnödenheter. En av de mest anmärkningsvärda transportuppdragen ägde rum under andra halvan av 1940, då SM.82 levererade 51 kompletta CR.42-stridsflygplan med ytterligare 51 reservmotorer till Östafrika.

Det är intressant att det mest effektiva krigsflygplanet som tillverkades av ett land som är mest känt för sina vackra jaktflygplan var ett tungt transportflygplan av enorma dimensioner och med ett utmanande utseende. Ändå var de 726 SM.82 som byggdes förmodligen de bästa flygplan som tillverkades i Italien under kriget. De bidrog på ett betydelsefullt sätt till konflikten (på båda sidor) i en utsträckning som inte kan matchas av något annat italienskt flygplan.

7: Curtiss C-46 Commando

Den snygga och kapabla C-46 utvecklades från det lika imponerande passagerarflygplanet CW-20. CW-20 var en djärv replik på Curtiss utslagning från den amerikanska passagerarflygmarknaden av briljanta nya konstruktioner från Boeing, Douglas och Lockheed. En radikal omkonstruktion förvandlade det till ett verkligt briljant transportflygplan.

Den ganska vackra, trycksatta flygkroppen på CW-20 ersattes med en ej trycksatt flygkropp med stora dörrar för enkel åtkomst och stora föremål.

7: Curtiss C-46 Commando

Curtiss C-46 Commando gjorde sin första flygning den 26 mars 1940, och det första flygplanet levererades till USAAF i slutet av 1941. Det kunde transportera upp till 55 passagerare eller 33 patienter på bårar när det användes för medicinsk evakuering.

De visade sig vara ovärderliga på den flyglinje som de allierade styrkorna använde för att transportera förnödenheter från Indien till Kina (bilden) och för att bogsera CG-4-glidflygare under överflygningen av Rhen 1945. Dess lastkapacitet och höjdprestanda var imponerande för ett tvåmotorigt flygplan. Vid krigsslutet hade cirka 3300 flygplan levererats.

6: Junkers Ju 52

Konstruktören Hugo Junkers och flygplanstillverkaren Junkers & Co. var pionjärer inom metallflygplan. Deras monoplan J-1 Blechesel från 1915 var det första framgångsrika flygplanet helt i metall, och deras F-13 från 1919 var det första transportflygplanet helt i metall.

Ju 52 var ursprungligen en enmotorig konstruktion och flög som sådan (som Ju 52be) första gången 1930. Men det var när den sjunde flygkroppen utrustades med tre 550 hästkrafters Pratt & Whitney Hornet-stjärnmotorer som flygplanets framgångssaga som tremotorigt flygplan började.

6: Junkers Ju 52

Det dåvarande ”underjordiska” Luftwaffe var intresserad av flygplanet som bomb- och transportflygplan. Det kom första gången till militär användning under spanska inbördeskriget 1936, då det transporterade Francos soldater från Marocko till Spanien. Vid andra världskrigets utbrott tog Luftwaffe över 59 före detta Lufthansa-flygplan. Flygplanet användes flitigt både för försörjning och luftlandsättning.

I Nordafrika användes Ju 52 i stor utsträckning och led ofta stora förluster, eftersom dess låga hastighet gjorde det mycket sårbart för fiendens jaktplan. I april 1943 förlorades 140 Ju 52 i Medelhavsområdet på bara två veckor. Ju 52-styrkan arbetade mycket hårt för att stödja de tyska landstyrkorna i slaget om Stalingrad (bilden) och 266 förlorades där. Vid krigsslutet hade 4845 stycken byggts; produktionen fortsatte i Frankrike och Spanien efter kriget, fram till 1952.

5: Douglas C-54 Skymaster

Passagerarflygplanet Douglas DC-4 som byggdes före kriget nådde inte samma framgångar som DC-3. Men Douglas återvände smart nog till konstruktionen, förkortade och förenklade den. Resultatet blev oändligt mycket bättre. Den amerikanska armén var mycket intresserad och beställde den som militärtransportflygplan.

C-54 visade sig vara ett utmärkt transportflygplan och användes i flera olika roller, bland annat som VIP-transport (med en elektrisk rullstolslyft) för president Roosevelt (bilden). Även general Douglas MacArthur och Winston Churchill använde det. De amerikanska delegaterna till Casablanca-konferensen i januari 1943 reste med C-54.

5: Douglas C-54 Skymaster

Med sitt starka golv och sina stora dörrar visade sig C-54 vara oerhört användbar. Till skillnad från C-47, som hade ett konventionellt landställl med stjärthjul, hade C-54 ett modernare trehjuligt landställ och kunde operera från relativt korta landningsbanor.

Det flög främst över Nordatlanten, Stilla havet och över rutten mellan Kina och Indien och transporterade personal, last och förnödenheter. Senare blev C-54 en ikon för Berlinluftbron, känd som ”godisbombaren” för att ha levererat godis till hungriga tyska barn.

4: Lockheed C-69 Constellation

Lockheed Constellation, som flög första gången 1943, var ett revolutionerande passagerarflygplan. Med sin eleganta delfinformade flygkropp och trippelstjärt blev det en symbol för lyxigt flygresande på 1950-talet. TWA och Pan Am var bland de främsta operatörerna av detta långdistansflygplan.

Constellation hyllades för sin hastighet, komfort och räckvidd. Med sin förmåga att korsa kontinenter och hav omdefinierade det kommersiell luftfart. Den trycksatta kabinen möjliggjorde flygningar på högre höjd, vilket gjorde att man undvek turbulens och dämed förbättrade passagerarkomforten. Den eleganta designen och jämna prestandan gjorde det beundrat av piloter och passagerare över hela världen.

4: Lockheed C-69 Constellation

De första Constellation-flygplanen, som utvecklades som passagerarflygplan för TWA och Western Air, rekvirerades för militärt bruk innan de var färdigbyggda, eftersom USA vid det laget hade gått med i kriget. Fram till dess hade militära transportflygplan tenderat att vara relativt enkla, men C-69 hade en rad avancerade funktioner, bland annat Fowler-klaffar, tryckkabin, turboladdade motorer och servostyrning.

Även om C-69 bara användes i liten skala under andra världskriget var det troligen det tekniskt mest avancerade transportflygplanet under konflikten. Med en maximal hastighet på 547 km/h fullastat, en marschfart på 480 km/h och en räckvidd med en lastkapacitet på 9090 kg på över 3200 km, stod det i en klass för sig.

3: Arado Ar 232

Ar 232 konstruerades för att komplettera och så småningom ersätta Ju 52/3M. Medan de flesta andra transportflygplan var ombyggda passagerar- eller bombflygplan, konstruerades Ar 232 för denna uppgift och kom tillsammans med Me 323 att i hög grad prägla utformningen av senare militära transportflygplan.

Ar 232 hade ett karakteristiskt landställ med inte mindre än elva par små hjul. Det hade också ett konventionellt trehjuligt landställ och kunde sänka sig ner på de centrala hjulen för att taxa på mjuk mark och underlätta lastning.

3: Arado Ar 232

Det hade också hydrauliskt manövrerade bakre lastdörrar och lastramp, en hög stjärt för att underlätta åtkomsten till rampen, en inbyggd kran, förmåga att landa på ojämna fält och hyfsad kortbanekapacitet. Minst fem Ar 232 tros ha använts av Luftwaffes hemliga specialförband KG200. Försök gjordes med Ar 232 för att smuggla in hemliga agenter bakom sovjetiska linjer och till och med ett försök att döda Josef Stalin.

Ar 232 kombinerade egenskaper som nu anses standard i transportflygplan, inklusive en lådliknande flygkropp, en högvingekonfiguration och en bakre lastramp. Den högt monterade dubbla stjärtfenan möjliggjorde en bättre åtkomst till lastrummet. Dess många hjul gav det smeknamnet ”tusenfotingen” (Millipede).

2: Segelflygplan

Förutom motoriserade transportflygplan spelade militära segelflygplan en viktig roll under andra världskriget. Segelflygplanen bogserades upp i luften av ett bogserflygplan (många av de andra flygplanen i denna berättelse användes i denna roll). När de släpptes hade segelflygplanen fördelen att de var praktiskt taget ljudlösa.

En fördel jämfört med fallskärmshoppning var att män och utrustning anlände i ett segelflygplan till exakt samma plats istället för att spridas över ett stort område. Sovjetunionen använde sig av segelflygplan i stor utsträckning. I väst är militära segelflygplan mest kända för sin roll i striderna i Europa. Waco CG-4 var det mest använda amerikanska militära segelflygplanet under kriget (bilden).

2: Segelflygplan

Airspeed Horsa (bilden) var förmodligen det bästa av dessa militära segelflygplan, även om det största och tyngsta allierade segelflygplanet som användes under andra världskriget var det brittiska General Aircraft GAL49 Hamilcar. Hamilcar kunde transportera en 7600 kg tung Tetrarch IV lätt stridsvagn.

Messerschmitt 321, som nämndes tidigare, var det överlägset största militära segellygplanet. Efter kriget gjordes några försök att återuppliva konceptet med militära segelflygplan, framför allt det amerikanska Chase XCG-20.

1: Douglas C-47 Skytrain/Dakota

Den erfarne amerikanske generalen Dwight Eisenhower beskrev C-47 som en av de fyra saker som vann kriget för de allierade (de andra var bazookan, jeepen och atombomben).

Douglas DC-3 var ett snabbt och bekvämt flygplan som var populärt på 1930-talet och blev det mest betydelsefulla militära transportflygplanet i historien. År 1940 flög den militära transportversionen C-47. Den nya C-47 hade kraftfullare motorer än passagerarversionen, generöst tilltagna lastdörrar och en förstärkt bakre flygkropp och kabingolv.

1: Douglas C-47 Skytrain/Dakota

Den robusta och pålitliga C-47 hade många användningsområden under kriget. Den är mest känd för att ha transporterat fallskärmstrupper till slagfältet, men den användes också för allmän militär transport, frakt, fällning av militär last med lastfallskärmar, och till och med för att bogsera militära segelflygplan. Den sovjetiska versionen, Lisunov Li-2, användes för militär transport, för att stödja partisanstyrkor, som ambulansflygplan – och även som bombplan.

Det utmärkte sig i många luftburna operationer över hela världen, särskilt i Arnhem, Burma, Normandie, Sicilien och när floden Rhen passerades. Totalt tillverkades 10 048 C-47 fram till krigsslutet, och deras roll i de allierades seger kan inte överskattas. C-47 var utan tvekan ett flygplan som i stor utsträckning avgjorde krigets utgång. Och när kriget var över hjälpte det enorma mängder människor att återvända hem, som på denna bild från Kina 1945.